Binjureproblem

I bipacksedeln till Levaxin (och Liothyronin) står det så här på fass.se:
"Levaxin ska inte användas av personer som har nedsatt funktion av binjurarna eller hypofysframloben om dessa tillstånd är obehandlade." (Min kursivering).

Om man har för låg kortisolproduktion från binjurarna, ska detta behandlas innan man påbörjar Levaxinbehandling, annars finns det risk för att man mår sämre än tidigare när man har ätit Levaxin i några veckor. Följande symtom kan påvisa problem med för låg kortisolproduktion:

• Trötthet trots att man sovit
• Svaghet, svårighet att få ”benen att bära”
• Aptitlöshet, illamående, avmagring och diarré
• Saltbegär
• Yrsel, lågt blodtryck (i första hand när man snabbt ställer sig upp)
• Muskelvärk
• Hos kvinnor: minskad kroppsbehåring och menstruationsrubbningar

Symtom som kommer senare är:

• Ökad pigmentering på handflator, fotsulor, armbågar, knän, i handens böjveck, på bröstvårtor och på ärr.
• Buksmärtor och kräkningar

En läkare bör alltid kontrollera kortisolnivå med hjälp av blodprov när en person söker vård för trötthet (vilket hypotyreospatinter ofta gör), eftersom det undantagsvis kan vara fråga om en allvarligare form av binjureproblem (Addisons sjukdom), som på sikt blir livshotande i obehandlat skick. När Addison uppträder i kombination med hypotyreos och andra autoimmuna sjukdomar kallas det APS II (autoimmunt polygladulärt syndrom, typ II).

Tidigare mätte man kortisolnivå i urin, men har alltmer gått över till att mäta i blodet eftersom det provet är mer tillförlitligt ur mätningssynvinkel. Andra tecken att titta efter är samtidig hög kalium- och låg natriumnivå, samt lätt förhöjda TSH-, kreatinin- och kalciumvärden.
Nästa steg är att mäta binjurefunktionen genom att jämföra kortisolnivån i blodet 30 minuter efter injicering med hormonet ACTH med den kortisolnivå man hade precis innan injiceringen, ett så kallat Synacthenntest. Om kortisolvärdet inte stiger tillräckligt så har man bristande binjurefunktion och behöver i så fall medicinera med hydrokortison, vars dosstorlek bestäms bl. a. med utgångspunkt från hur allvarlig bristen är.

Hydrokortison, liksom korstisonmedciner i allmänhet, medför ofta risk för oönskade biverkningar och därför är det angeläget att inte behandla i onödan och inte heller med onödigt hög dos. Det är ofta förknippat med symtom att sätta ut medicinen när man väl har börjat med den, och det är därför mycket viktigt att trappa ned långsamt innan man slutar ta medicinen. När man står under behandling är det mycket viktigt med exakt dosering, liksom att söka vård akut vid plötsliga stressitiuationer för kroppen, exempelvis vid feber och magsjuka.

På bilden nedan syns binjurar sett framifrån, enligt uppslagsverket Gray´s Anatomy/Wikipedia. Binjurarna är placerade ovanpå njurarna.