2010-08-25

Kan bli kärvare för äldre att få behandling vid mild hypotyreos

En brittisk studie som nyligen publicerats i Endocrine Today beskriver att de undersökt om äldre personer (65 år och uppåt), som identifierats med mild (subklinisk) hypotyreos, fick förbättrade kognitiva funktioner (minne, koncentrationsförmåga och liknande) av sköldkörtelhormonbehandling, eller inte.

Patienterna valdes ut genom en screening (undersökning av alla i en viss grupp), där ett antal visade sig ha subklinisk hypotyreos. De kognitiva funktionerna mättes innan behandling och efter det att TSH hamnat mellan 0,4 och 5,5. Ingen tydlig (signifikant) skillnad i de kognitiva funktionerna kunde noteras.

Detta kan leda till att man blir mer restriktiv med att starta behandling hos de med nyligen upptäckt hypotyreos som har fyllt 65 år, eftersom det finns vissa risker (för bl.a. hjärtat, så vitt jag vet) med att starta behandlingen hos äldre.

Är det verkligen rätt slutsats? Jag undrar för det första om de patienter som bedömdes ha mild hypotyreos även hade förhöjda antikroppsvärden eller inte. Därefter skulle kanske endast de patienterna ha ingått i urvalet och dessutom behandlats tills TSH låg lägre, säg mellan 0,4 och 2,0 istället.

Det kanske är så att behandling som sänker TSH till att ligga uppåt 5,5 inte avsevärt förbättrar de kognitiva funktionerna hos så många yngre heller?

Som tur är har artikeln redan en kommentar om referensintervallet, där kommentaren gissningsvis har skrivits av en amerikansk läkare.

Länk till artikeln (på engelska): http://www.endocrinetoday.com/view.aspx?rid=67723



Bilden: apropå artikelns slutsats.

2 kommentarer:

  1. TSH er interessant. På min lab opererer man med 0,5-4,4 som normalområde for friske. Andre steder - blant annet i følge retningslinjene fra amerikanske endokrionologer - er normalområdet 0,3-3,5. I Storbritannia anbefaler man ikke medisinering før tsh > 10.
    Videre finnes det studier som sier at døgnvariasjonen på TSH kan være så mye som en hel enhet...
    Og til sist sier TSH lite om pasientens velvære.
    Hvis en person som vanligvis - som frisk - har TSH på 1 - da vil han vel være syk når den er på 4? (Målt på samme tid.) Men vedkommende ville fremdeles ikke få behandling.
    Jeg synes all denne isolerte tolkingen av blodverdier er forferdelig. De MÅ ses i sammenheng med symptombildet.

    SvaraRadera
  2. Hej,

    Jag håller helt med dig. Till en mindre del kan det dock förklaras av olika mätmetoder.

    Men mest av allt beror sänkta övre gränser på att man blir säkrare och säkrare på vad som är betrakta som normalt och vad som är avvikande. TSH har funnits som prov sedan slutet av sextiotalet, vilket vi patienter kan tycka är en lång period, men läkarna verkar tycka är en relativt sett kort period.

    Det finns dessutom missförstånd:

    Värdet 10 gäller fortfarande som gräns i Sverige också. Det är gränsen för när läkarna tycker att behandling med sköldkörtelhormon ska sättas in även om patienten inte sökt för relevanta symtom.

    Ett annat missförstånd är när TSH är lätt förhöjt och fritt T4 normalt. Då finns det läkare som inte tycker att man behöver behandling. Men specialisterna (i alla fall i Sverige och Norge, övriga länder vet jag inte) säger att man då ska behandla om man DESSUTOM har symtom OCH har förhöjda antikroppsvärden mot sköldkörteln (främst TPO-ak).

    Men innan man sätter in en livslång behandling, som kan vara svår att trappa upp, sätta ut och trappa upp igen om man senare blir osäker, så är det nog bra att kolla så att inte ett lätt förhöjt TSH har med exempelvis en tillfällig infektion eller kortisolbrist att göra. Det kan jag förstå nu - efter dryga tre års behandling tycker jag för egen del att det är skönt att VETA att jag behöver det under resten av livet.

    Varma hälsningar, Eva

    SvaraRadera