2011-03-25

Underdiagnosticerad hypotyreos dyrt för både samhället och individen

På Dn.se finns det (från den 25 mars 2011) en artikel om låg ämnesomsättning (hypotyreos). Den utgör en del i en artikelserie om folksjukdomar. En hypotyreospatient, Lena Rubin, intervjuas också i en annan artikel från samma dag.

Den förstnämnda artikeln kopplar bl.a. ihop låg ämnesomsättning, stress och sänkt immunförsvar. Ove Törring, som är specialist, säger:
"När ämnesomsättningen sviktar ökar stressnivån. Och ju högre stressnivå, desto mer försvagas immunförsvaret. Det är möjligt att många som i dag kallas utbrända i själva verket har en lätt underfunktion av sköldkörteln."
Av artikeln framgår även att den övre referensintervallsgränsen för TSH har sänkts till 2,5 i USA. 

Är alla som har mild hypotyreos i Sverige verkligen diagnosticerade? Får patienterna tillräcklig behandling? I artikeln nämns att 7,5% av den kvinnliga befolkningen är drabbad av mild hypotyreos (eller allvarligare). Jag antar då att det är med hänsyn tagen till nuvarande referensintervall i Sverige. Då är 7,5 % en hög siffra.

Men om man kommer fram till att referensgränsen skulle sänkas till 2,5, skulle andelen diagnosticerade stiga. Och skulle då ligga närmare sanningen, tror många av oss som är sköldkörtelpatienter och ser exempelvis släktingar med symtom - men utan diagnos och behandling.

Härom dagen publicerade Försäkringskassan information om vilka diagnoser som kostar samhället mest i utbetalningar av sjukersättning etc. Det handlar i stor utsträckning om diagnoser där koppling kan (men inte måste) finnas till hypotyreos. På tio-i-topplistan fanns exempelvis depression och ryggont, enligt SVD.se

För samhället kanske det därför vore värt miljardbelopp att både screena för hypotyreos och "försöksbehandla" i större utsträckning. För den enskilda personen - absolut! Och för arbetsgivare, definitivt.


Vill gärna elda på hypotyreosdebatten

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar