Om man har den här typen av sexuella problem, kan det därför vara bra och gå och kontrollera sina sköldkörtelvärden. Det går bra att göra det via en vanlig vårdcentral. Om man skulle vara för blyg för att berätta om de egentliga skälen till besöket, är ett tips att istället nämna den trötthet som man högst sannolikt också lider av. Av andra inlägg här på bloggen framgår andra möjliga symtom som man kan fundera på om man har och därför bör räkna upp vid läkarbesöket.Du kommer till Mary Shomons sajt om kvinnors bekymmer och vad man kan göra åt dem, om du klickar här. Än så länge har jag inte hittat motsvarande webbsida om män, men kommentera gärna här nedan om du har tips om det.
En liten fråga om Sköldkörtelsidan - du länkar till STTM, Scandlab osv och måste vara medveten om den stora problematiken runt diagnosticering och behandling av hypotyreos - där miljontals är drabbade med "normala" TSH värden. Likväl skriver du i inläggen i stort sätt "gå till din vårdcentral och gör ett enkelt sköldkörtelprov". Jag blir förvirrad.
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaTack för den kloka frågan. Jag läser ALLA källor med stort intresse och tror därför att andra också kan vara intresserade av det. Tipsa gärna om länkar jag missat.
Sen några ord om min uppfattning:
Jag tror egentligen på att autoimmun sköldkörtelhormonbrist visar sig genom att TSH kryper upp över 2,5 (eller kanske 2,0) och att antikropparna (någon av de tre sorterna) samtidigt ger utslag. Största bekymret är att är att läkarna ligger kvar med gränsen 4,7 eller 3,5 i TSH. Och det näst största bekymret är när man negligerar att värdena ligger utanför referens samtidigt som patienten lider av trötthet m.fl. symtom. Det gäller eventuellt även de med hypofysproblem, som har lågt fritt T4 men TSH inom referens.
När man behandlar är det många läkare som inte förstår att TSH oftast behöver ligga lågt (men fortfarande mätbart), åtminstone hos autoimmuna patienter för att de ska må bra. Utan att riskera hjärtproblem, och förhoppningsvis inte heller benskörhet. Det kanske kan vara så att sköldkörtelhormontest i urin (Scandlab) här kan vara ett bra komplement, trots att skolmedicinen idag anser att detta har ett osäkrare referensintervall än blodprov.
Många har bekymmer med att de mår sämre när de börjar äta Levaxin, men S-kortisol ger inte utslag när man stressar till labbet, om det alls testas. Jag vet åtminstone några exempel på att kortisol i salivtest (hos Scandlab) har givit utslag hos dessa personer och patienten behandlar med hydrokortison och kan i samband med det utan problem komma upp i sköldkörtelhormondos. Sedan sätts hydrokortisonet lyckosamt ut igen. Däremot vet jag inte tillräckligt många fall, för att kunna dra säkra slutsatser på egen hand. Och skolmedicinen håller inte med.
Det verkar vara så att en del mår bättre på naturligt torkad svinsköldkörtel (NDT) jämfört med Levaxin + Lio (som t.ex. STTM skriver om). Jag har däremot inte sett någon undersökning där man jämför patienters mående när de byter från motsvarande mängd Levaxin + Lio till NDT, eller tvärtom, om vill därför inte tvärsäkert dra slutsatsen att det är bättre med NDT generellt sett. Dessutom finns det exempel på autoimmuna sköldkörtelpatienter som mår sämre på NDT.
Många som har behandlat i flera år blir inte friska, trots att läkarkåren säger att man vanligen blir det av skk-hormon. Om man räknar bort de som troligen är underbehandlade är det ändå många kvar i den här gruppen. Det bekymrar mig. Det är viktigt att inte sluta utreda även andra möjliga diagnoser, exempelvis B12-vitaminbrist. Slarv med detta sker nog tyvärr idag, vilket jag beklagar.
Så ungefär, tänker jag. Och det kan säkert finnas inlägg med anledning av ovanstående som jag ännu inte skrivit. Föreslå gärna!
Varma hälsningar, Eva (bloggansvarig)
hej eva, mina åsikter som kommer efter stor och dyrköpt erfarenhet fick visst inte vara med, synd.
SvaraRaderaden där anonym igen
Hej,
SvaraRaderaNu förstår jag inte.
Var snäll och mejla mig på eva.skraddare@hotmail.com, så reder vi ut det.
Hälsar Eva (bloggansvarig)
Hej,
SvaraRaderaTack för den kloka frågan. Jag läser ALLA källor med stort intresse och tror därför att andra också kan vara intresserade av det. Tipsa gärna om länkar jag missat.
Sen några ord om min uppfattning:
Jag tror egentligen på att autoimmun sköldkörtelhormonbrist visar sig genom att TSH kryper upp över 2,5 (eller kanske 2,0) och att antikropparna (någon av de tre sorterna) samtidigt ger utslag. Största bekymret är att är att läkarna ligger kvar med gränsen 4,7 eller 3,5 i TSH. Och det näst största bekymret är när man negligerar att värdena ligger utanför referens samtidigt som patienten lider av trötthet m.fl. symtom. Det gäller eventuellt även de med hypofysproblem, som har lågt fritt T4 men TSH inom referens.
När man behandlar är det många läkare som inte förstår att TSH oftast behöver ligga lågt (men fortfarande mätbart), åtminstone hos autoimmuna patienter för att de ska må bra. Utan att riskera hjärtproblem, och förhoppningsvis inte heller benskörhet. Det kanske kan vara så att sköldkörtelhormontest i urin (Scandlab) här kan vara ett bra komplement, trots att skolmedicinen idag anser att detta har ett osäkrare referensintervall än blodprov.
Många har bekymmer med att de mår sämre när de börjar äta Levaxin, men S-kortisol ger inte utslag när man stressar till labbet, om det alls testas. Jag vet åtminstone några exempel på att kortisol i salivtest (hos Scandlab) har givit utslag hos dessa personer och patienten behandlar med hydrokortison och kan i samband med det utan problem komma upp i sköldkörtelhormondos. Sedan sätts hydrokortisonet lyckosamt ut igen. Däremot vet jag inte tillräckligt många fall, för att kunna dra säkra slutsatser på egen hand. Och skolmedicinen håller inte med.
Det verkar vara så att en del mår bättre på naturligt torkad svinsköldkörtel (NDT) jämfört med Levaxin + Lio (som t.ex. STTM skriver om). Jag har däremot inte sett någon undersökning där man jämför patienters mående när de byter från motsvarande mängd Levaxin + Lio till NDT, eller tvärtom, om vill därför inte tvärsäkert dra slutsatsen att det är bättre med NDT generellt sett. Dessutom finns det exempel på autoimmuna sköldkörtelpatienter som mår sämre på NDT.
Många som har behandlat i flera år blir inte friska, trots att läkarkåren säger att man vanligen blir det av skk-hormon. Om man räknar bort de som troligen är underbehandlade är det ändå många kvar i den här gruppen. Det bekymrar mig. Det är viktigt att inte sluta utreda även andra möjliga diagnoser, exempelvis B12-vitaminbrist. Slarv med detta sker nog tyvärr idag, vilket jag beklagar.
Så ungefär, tänker jag. Och det kan säkert finnas inlägg med anledning av ovanstående som jag ännu inte skrivit. Föreslå gärna!
Varma hälsningar, Eva (bloggansvarig)