Webbplatsen Internetmedicin.se innehåller en beskrivning av karpaltunnelsyndrom, där hypotyreos nämns som en möjlig orsak som behöver uteslutas. Det står också att problemet är vanligast bland kvinnor mellan 40 och 60 år, samt i slutet av graviditeter.
Hos de som har hypotyreos är svullnader vanliga. Svullnaderna beror på s.k. myxödem. En svullnad kan klämma åt en nerv. Hypotyreos är relativt vanligt hos kvinnor över 45 år och i samband med graviditet.
Vilka har hypotyreos? Inom vården går man efter (utöver symtom) ett förhöjt TSH-värde och antingen förhöjda TPO-antikroppar eller för lågt fritt T4-värde, för att ge diagnosen (autoimmun) hypotyreos. Helst mätt vid två skilda tillfällen. Den TSH-gräns man i så fall ska ligga över har sänkts på senare år, i takt med att mätmetod och statistiskt underlag har förbättrats. Nu är den 2,5 på vissa håll. Tidigare har den legat på 4,7 och där över.
Därför kan jag inte låta bli att drabbas av misstanken att det kan finnas personer som lider av både karpaltunnelsyndrom och (mild) odiagnosticerad hypotyreos. För dessa personer skulle sköldkörtelhormontillskott troligen kunna råda bot även på karpaltunnelsyndromet.
Hur kommer man åt problemet om man har normala värden (med levaxin) och ändå karpaltunnelsyndrom?
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaFör det första beror det på vad man menar med normala värden. Autoimmuna hypotyreospatienter ska ligga med TSH i den undre halvan av referensintervallet (enligt viss.nu). Det "duger" så att säga inte i den övre halvan, trots att det bland odiagnosticerade anses normalt.
Eller så beror karpaltunnelsyndromet på något annat än hypotyreos, om jag förstår Internetmedicin.se rätt.
Hälsar Eva (bloggansvarig)
Å va intressant. Jag vaknar ofta med att ena armen är bortdomnad. Har alltid tänkt att ajg legat på den. Har haft 3 missfall (varav ett i v 11). Inte kollat TSH eller nåt men imorn ringer jag och bokar tid för provtagning!
SvaraRaderaDel 1
SvaraRaderaHej!
Jag är en tjej på snart 21 år, 174 cm lång och väger 48-50 kg. Jag har alltid haft problem med ämnesomsättningen och jag kan inte gå upp i vikt. Detta har varit ett stort problem i hela mitt liv och jag blev som barn kallad anorektiker vilket tog hårt på mig i den åldern. Jag ville inget annat än att gå upp i vikt, vara normal och ha lika snyggt sittande kläder som alla andra(vägde 19 kg som åttaåring). För ca 6 år sedan började mina magproblem. Magen krampar kraftigt och tömmer sig. Detta pågick under en ganska lång tid innan jag bestämde mig för att söka vård. Jag träffade då först en läkare som direkt, utan att ha tagit några prover, sa att det var IBS. Jag tog illa vid mig då han inte tog mig på allvar för fem öre och min mamma som är sjuksköterska i grunden begärde en ny läkare. Denna tog mig lite mer på allvar och vi kom så pass långt att en koloskopi utfördes. Prover togs och jag fick lämna avföringsprov ca 5 gånger för att de var säkra på att det var parasiter jag hade. Till slut fick de utesluta det då det inte fanns några tecken på att det skulle vara det. Inte heller koloskopin visade något. Dock låg infektionsproverna hela tiden på gränsen till att det skulle förekomma en infektion i kroppen men eftersom detta inte ändrades så antog de att det var normalt för mig. De sa återigen att det var IBS, vilket egentligen bara är ett samlingsnamn för magproblem som de inte kan fastställa.
Jag har nu bytt vårdcentral och då mamma som börjat arbeta där pratade med dem så fann de det viktigt att jag kom in för en ny undersökning. Jag kände plötsligt ett hopp och de skulle skicka mig direkt till medicinläkaren.
Min pojkväns mamma har hypotyreos typ 2 och då jag pratat med henne och läst om ämnet så kom det fram att jag har fruktansvärt många symptom, då både ur hypo och hyperskalan. Här är de jag har skrivit upp.
Del 2
SvaraRadera* Andningssvårigheter, tungt, jobbigt att andas
* Arbetar ostrukturerat, börjar med mycket men svårt att slutföra
* Avmagring, kan inte gå upp i vikt och går väldigt lätt ned i vikt
* Ballongmage, ser gravid ut emellanåt, och spänner något oerhört
* Blekhet
* Bröstsmärtor, känns som om att det "gör ont i hjärtat"
* Darrningar, emellanåt när jag känner mig extra svag
* Diarré, emellanåt, utan något "mönster"
* Feberkänsla, känns febrig trots låg kroppstemperatur
* Fobier, resefobi, fobi för att vara ensam osv.
* Frekvent tarmtöming, magen får "utbott" och tömmer utan något "mönster"
* Frusenhet
* Förkylning, största delen av året. Täppt och halsont
* Hjärtklappning
* Håravfall, tappar mycket hår men vet ej vad som är normalt
* Hög puls
* Illamående, dagligen
* Infektionskänslighet, drar lätt på mig urinvägsinfektion, halsfluss mm.
* Ingen ork, lust
* Irritation, lättirriterad
* Kall hud, antingen väldigt kall eller varm och svettig
* Karpaltunnel syndrom, kan inte ligga på rygg då högerarmen domnar och smärtar
* Klåda, främst ben, vader och insidan av lår. Även mage och överarmar
* Koncentrationssvårigheter, blir irriterad då jag försöker men inte kan koncentrera mig
* Känslomässig instabilitet, ena sekunden gråter för inget, andra jätteglad
* Ledvärk, Värk i handleder, fingrar, tår mm. Även i höfter, vandrar nedåt
* Låg kroppstemperatur
* Magkatarr
* Menstruationsrubbningar, innan början av preventivmedel, utebliven och uppehåll
* Minskad aptit, går i vågor. Varierar med ökad aptit
* Minskad sexuell lust, går i vågor. Även känsliga slemhinnor (smärta vid samlag)
* Muskelsmärtor
* Muskelsvaghet, svårt att greppa, ingen styrka i framförallt händer
* Nattblindhet, ser väldigt dåligt i mörker
* Nervositet, oro, nervös för minsta lilla och oroar mig över allt
* Orolig sömn, vaknar mycket, drömmer mardrömmar osv.
* Panikångest
* Rastlöshet, hela tiden rastlös men ingen ork at göra något
* Ryggvärk, dagligen ont i rygg och nacke
* Smärtor allmänt i kroppen
* Snabb, flämtande andning, andas fort, kan inte ta djupa andetag då det "tar emot"
* Stresskänslor
* Svettnigar, om jag inte fryser så svettas jag oerhört. Aldrig "normal"
* Svidande ögon
* Svimningskänsla, svartnar för ögon och plötslig svimningskänsla
* Sötsug, vill småäta hela tiden
* Tunna, sköra hårstrån, mjukt trassligt hår
* Tunn, känslig hud
* Tryck över halsen, svårt att svälja
* Trötthet!, konstant trötthet, somnar var som, när som.
* Tårögdhet, känslig för ljus, blåst osv. Tåras lätt även vid gäspning
* Utslag på kroppen, framförallt benen, små kliande "prickar"
* Värk bakom ögonen
* Värmeintollerans, kroppen och magen "ballar ur", får "panik"
* Yrsel, plötslig yrsel ibland
* Ångest, över det mesta
* Ökad hunger, går i vågor. Ibland hungrig hela tiden, ibland inte alls
* Ökad törst
Del 3
SvaraRaderaJag var hos den nya läkaren idag och jag har fört "dagbok" när jag har mått som sämst för att han lättare skulle skaffa sig en uppfattning. Dock blev jag återigen slagen i ansiktet. Om inte proverna visar något så säger han som alla andra läkare att jag får lära mig leva med mina problem, vilket är något jag aldrig kommer lyckas göra.. Häromkring tror de heller inte på typ 2..
Just nu känner jag mig förnedrad och patetisk och jag vill längre inte gå till sjukvården. Jag känner att jag bara blir mindre och mindre respekterad och börjar själv nästan inbilla mig att alla mår så här eller att det är psykosomatiskt. För det får jag höra hela tiden, att det är psykosomatiskt. Jag utvecklade en panikångest för 1½ pga. familjesituationen som var då och panikångesten kommer ibland tillbaka. Dock kan jag hantera det och dock så får jag det främst när jag mår fysiskt dåligt, och då kan inte det fysiska bero på det psykiska. Dessutom har jag haft mina fysiska problem i 6 år, men de psykiska bara i 1½, vilket gör att det inte för mig hänger ihop. Deras försvar är då att man kan få fysiska problem även om man bara är lite orolig, men alla människor är oroliga ibland och inte utvecklar man svåra fysiska problem av det..
Ursäkta för en väldigt lång text, jag vet dock inte vem jag ska vända mig till längre då tom. min familj tror att det är psykosomatiskt samtidigt som de tror att det är IBS.. Hur ska jag orka strida, för jag gör verkligen inte det längre. Och jag känner på mig att provsvaren inte kommer att visa ett skit, vilket kommer att få mig på ruta ett igen..
Mvh en Fredrika som tappat livsgnistan för stunden
Hej Fredrika,
SvaraRaderaDet låter som om du har det helt fruktansvärt. Och särskilt hemskt att du inte får hjälp.
Jag är ju ingen läkare, så jag kan ge några medicinska råd, men om du vill får du gärna mejla mig på eva.skraddare@hotmail.com, så kan vi prata lite om vad du skulle kunna göra. (Jag ser inte din mejladress).
Kram till dig! /Eva (bloggansvarig)
Fredrika, kolla upp fibromyalgi ser ut att stämma på dig
SvaraRaderaKramar
Hej !
SvaraRaderaHar du kollat upp din hypofys ?
Både sköldkörtel och binjurar etc, som är livsviktiga för att fungera börjar i hypofysen.
Be om en hjärnröntgen av hypofysen.
/ från en som vet precis vad du går igenom
hur menar du med hyfofysen har man hjärndimma då
SvaraRaderaHej Gunilla,
SvaraRaderaMartina får gärna svara själv, men eftersom jag inte vet om hon ser din kommentar så gör jag ett försök så länge:
Om man har symtom på hypotyreos så är det bra att inför diagnos, utöver TSH, kika på värdet "T4 fritt". Om det är under referens utan att TSH är förhöjt så kan det vara tecken på att hypofysen inte gör sitt jobb med att producera TSH. Då kan man behöva sköldkörtelhormontillskott, trots att TSH inte är förhöjt.
Hos specialist kan man i så fall göra mer utredning, t.ex. spruta in TRH (steget innan TSH) i blodet och se om TSH stiger tillräckligt eller inte. Om det inte gör det så betyder det att hypofysen inte gör sitt "ämnesomsättningsjobb".
Hälsar Eva
Hej!
SvaraRaderaÅh vad glad jag är att jag hittade den här sidan! :) Jag har haft diagnos Hypotyreos och behandlat med levaxin sedan jag var 19 år gammal. I dag är jag 32. Mitt TSH.värde har alltid legat inom normalvärdet och i början tog de bara prover på TSH och konstaterade då att Nej, sköldkörteln är det inget fel på! Efter ett par år kom jag till en läkare som klokt nog även testade T4-värdet vilket i mitt fall älskar att ligga på tok för lågt.
För drygt fyra år sedan sjukskrevs jag för depression och fick Sertralin och besked att jag mest troligt kommer att behöva äta den medicinen resten av livet. I samband med det var det som om sköldkörteln gav upp. Levaxindosen fick höjas och höjas och höjas och jag mådde uselt. I 4 år har jag kämpat på utan att få det att fungera. Jag äter idag en Levaxindos som är mer än 100 % högre än min ursprungliga, jag har gått upp mycket i vikt vad jag än försökt med mm. mm. Inte förän nu fattar jag att Sertralin inte funkar ihop med Levaxin. Kära nån... Det blir till att ringa vårdcentralen och boka tid.
Ett litet P.S
Äter du Levaxin, se till att ha kontakt med och begära regelbundna tester av TSH och T4-värden. Jag fick Levaxin som 19-åring med beskedet "Ta dessa och ring om ett år när du ska ha ett nytt recept" och på den vägen är det. Hypotyreosen behöver följas upp och det är ju bara man själv som finns med en hela tiden, oavsett om man flyttar eller byter vårdcentral eller annat. Så kontakta läkare och be om uppföljning.
PPS Vilken skön upplevelse att jag trots allt inte är den enda som går runt och har Hypotyreos. ;)
Kolla upp om du inte är Kvicksilverförgiftad av dina lagningar.
SvaraRaderaSköldkörtelproblem vanliga av Hg.
En mycket intressant artikel att läsa för dig som är intresserad av en holistisk aspekt på sköldkörtelproblem och även av att finna naturmedicinska lösningar på dessa.
SvaraRaderahttp://www.merkurstab.com/Dateien/English/autoimmune.diseases.pdf