Har precis läst ett inlägg av den amerikanska patienttaleskvinnan Mary Shomon, där hon beskriver diskussionen om vilken den övre TSH-gränsen borde vara.
Om den sänks (i Sverige är den idag 4,7 eller 3,5, beroende på analysmetod) så betyder det att många som idag är odiagnosticerade helt plötsligt skulle kunna få diagnos och behandling. Samtidigt vill ju varken den enskilde eller samhället behandla någon felaktigt - i onödan.
Men hur många handlar det om? Ja, här är det intressant med siffrorna från USA. Idag, med TSH-gränsen 5, räknar man med att ca 5 % av befolkningen är drabbad av hypotyreos. Om TSH-gränsen skulle sänkas till 3,0 skriver Mary Shomon att 20 % av befolkningen skulle kunna få diagnos (och behandling). En av fem. Det är mycket det. Särskilt om man tar hänsyn till åldersfördelning också.
Tyvärr stämmer det med mina intryck från Stockholms gator och gymnastikhallar. Det går omkring många som är underbehandlade. En del män och yngre kvinnor ser jag, men symtomen är vanligast att se hos kvinnor över 50 år. Yttre delen av ögonbrynen saknas, området runt ögonen är svullna, överarmarna likaså, halsen rund av struma, hudfärgen konstig t.ex. gulaktig, håret sprött. Rörelserna är långsamma och anletsdragen nedstämda. Benen smala och balansen lite dålig.
Så kan vi inte ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar