2010-10-31

Jod i mammans kost mycket viktigt för fostret

Ett lagom intag av jod är bäst för ämnesomsättningen.

Det gäller särskilt för gravida, eftersom tillräckligt med jod är mycket viktigt för hjärnans utveckling hos fostret. Gravida behöver mer jod än andra personer. Det enklaste och billigaste sättet att få i sig tillräckligt med jod är att äta joderat salt. Brist på jod under graviditeten är tyvärr fortfarande ett stort problem i USA, hävdar den amerikanska tidningen EHP i en ny artikel.

Jag gissar att icke joderade saltsorter kan vara ett bekymmer även här. När man äter färdiglagad mat vet man inte om saltet i maten är joderat eller inte. Och om man äter flingsalt så är det inte joderat och ett flitigt användande av flingsalt gör kanske att man får i sig för lite jod, vilket exempelvis den här artikeln (Expressen, 2008) beskriver. Andra sätt att få i sig jod är t.ex. skaldjur och mjölkprodukter, men då kan det vara svårt att ha koll på att man får i sig tillräckligt.

Sammanfattningsvis kan man säga att särskilt de som funderar på graviditet bör tänka på sitt jodintag.

2 kommentarer:

  1. Hmm, jag blir lite fundersam. För vad jag hört så ska man undvika jod om man har Hashimoto, för det triggar igång immunförsvaret.
    Svårt..

    SvaraRadera
  2. Hej,

    Ja, jag håller med om att det är ett lite svårt ämne.

    Inlägget är i första hand skrivet för de personer som är beroende av sin sköldkörtel, vilket inkluderar en stor majoritet - särskilt om man tänker på dem som är i fertil ålder. Sköldkörteln är nämligen helt beroende av att få jod för att kunna skapa sköldkörtelhormon (vilka i sin tur styr ämnesomsättningen) och jod kan bara komma utifrån (varav att få det med saltet är det enklaste sättet). D.v.s. kroppen kan inte skapa jod själv.

    Men om man inte använder sin sköldkörtel längre, vilket exempelvis är fallet om den är bortopererad eller om man fulldosbehandlar med sköldkörtelhormon, t.ex. Levaxin, då? Ja, då är inte det vetenskapliga svaret lika givet, om jag förstår saken rätt. Men även då kan den bästa gissningen kanske vara att det är minst riskfyllt att försöka få i sig det rekommenderade dagliga intaget (RDI) och absolut inte mer än så. Tills vetenskapen hunnit längre i sin slutsatser. Eller finns det fler sätt att tänka här?

    Hälsar Eva (bloggansvarig)

    SvaraRadera