Idag delas Nobelpriset ut. Medicinpriset går till tre personer (varav en framliden) som lyckats väl inom forskning om immunförsvaret.
Den vanligaste formen av hypotyreos (och hypertyreos) är en autoimmun sjukdom. Och möjligen skulle immunitetsforskningen kunna leda till att vaccinering mot autoimmuna sjukdomar blir möjligt i framtiden, ser jag i en artikel (Dagens Medicin, okt 2011). Det skulle vara fantastiskt!
Senast läst om Ralph M Steinmans forskning och efterlevande
Så man skulle slippa äta Levaxin dagligen då *KANON*
SvaraRaderaps: ja skummläste artikeln men hittade inget om detta.
Hej Marie,
SvaraRaderaDet är ordet "autoimmun" man behöver kika efter, d.v.s. att försöka komma åt själva orsaken till - eller, som i det här fallet, möjligheten att stoppa - förhöjda antikroppar. Det är antikropparna som i sin tur leder till autoimmun hypo- och hypertyreos (ibland kallad Hashimoto).
Hälsar Eva
Hej Eva! Jag läste precis en artikel där det stod att kvinnor som äter bantningspiller/thyroxin under de tre första månaderna som gravid, löper en högre risk att få homosexuella barn. Tydligen är risken åtta gånger högre att barnet blir homosexuellt, åtminstone om det är en flicka. Du som är insatt i ämnet, är detta något du har någon information om?
SvaraRaderahttp://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article10508913.ab
Hej Bella,
SvaraRaderaTack för frågan! Bantningspiller kan jag inget om. Och orsak till homosexualitet (utöver tanken att man blir kär i person snarare än i en person av ett visst kön) kan jag heller inget om.
Vad gäller (levo-)tyroxin (som förenklat uttryckt heter thyroxin på engelska, även kallat T4) så har jag en helt annan teori om vilka som utmärker sig i en undersökning av ett sådant här slag: underbehandling.
Behovet av sköldkörtelhormon ökar när man blir gravid och
den saken är det nog många både patienter och läkare som missar.
Motivering:
Att det skulle vara så vanligt att kvinnor som precis blivit gravida skulle behandla med receptbelagt sköldkörtelhormon i onödan på ett sådant sätt att det skulle få genomslag i en studie av detta breda slag finner jag helt osannolikt.
Att kvinnor som behandlar sedan länge, gör det av livsnödvändiga skäl och med optimal dos skulle särskilja sig i en undersökning av det här slaget finner jag näst intill osannolikt.
Kvar är de som underbehandlar och de som nyligen inlett behandling. I dessa fall handlar det om att hypotyreosen i sig är problemet, inte medicineringen.
De kanske skulle behöva tillskott av T3 eller (en högre) T4-dos.
Hälsar Eva