AT

Innan det syntetiska sköldkörtelhormonet uppfanns på 1950-talet, framställdes den då vanligaste sköldkörtelmedicinen från grisars sköldkörtel­vävnad. Medicinen går under produktnamnet Armour Thyroid och brukar kallas för ”AT”. AT innehåller både t4, t3, t2 och t1 – dvs. alla de varianter på sköldkörtelhormoner som människor också omsätter. Grisars sköldkörtel har ungefär samma proportioner som människans.

AT säljs fortfarande och i USA gjordes det två miljoner förskrivningar år 2002. Argument som talar för AT framför Levaxin är att alla fyra sköldkörtelhormonerna finns i medicinen och att det inte är syntetiskt. Argument som hålls mot AT är att tillverkarna vare sig kan garantera exakta hormonmängder eller konstant tillgänglighet. För vegetarianer och veganer är AT inget alternativ.

Det finns även en åsikt om att AT-tabletterna har fel proportion mellan hormonerna. Många patienter upplever dock inte något problem med detta. Kanske spelar inte det så stor roll? Eller så det är just de patienter som inte har tillräcklig omvandlingsförmåga mellan t4 och t3 som är mest nöjda med AT? En del patienter äter AT i kombination med syntetiskt t4 (i Sverige under produktnamnet Levaxin), i syfte att få upp t4-andelen av medicinen så att det liknar proportionerna som den friska sköldkörteln annars skulle ha producerat. Till sist finns det även patienter som har provat AT men som har slutat med det igen.

Läkemedelsverket i Sverige avråder från förskrivning av AT. Varje svensk läkare som skulle vilja skriva ut AT behöver ansöka om licens för det. Läkemedelsverket har en lista på alla läkare som innehar AT-licens. För att patienten ska komma ifråga för att få AT utskrivet inom svensk sjukvård, måste man först ha provat Levaxin under en längre tid. Dessutom behöver man hitta rätt läkare och samt - oftast - tjata mycket.

För ett stort antal, även svenska, patienter har AT varit av helt avgörande betydelse för att återvinna hälsan. AT är dock ett kontroversiellt område, vilket säkert redan har framgått av texten ovan.

Normalt sett äter man AT tre gånger per dag, men en del patienter nöjer sig med två gånger per dag. Varje tablett, på 60 mg (milligram), innehåller 39 mcg (mikrogram) T4 och 9 mcg T3 enligt bipacksedeln för AT. Vanlig dosmängd AT ligger någonstans mellan 2-3 tabletter per dygn.

Rätten att se sin journal

Som patient har man rätt till ett kostnadsfritt utdrag från patientregistren per år. Man har även rätt till en (eventuellt självkostnadsprissatt) kopia av sin egen journal. Det finns dock två undantag. Det ena undantaget är om behandlingen kan bli lidande och det andra är om någon person som nämns i journalen kan bli lidande - men i så fall har man rätt att se övriga delar av journalen.

När denna text skrivs så är det fortfarande på det viset att man behöver går runt och samla ihop sina journaler från de olika vårdställen man varit hos.

Om man frågar läkaren, brukar man även kunna få en kopia av sina senaste provsvar utan att behöva ta ut hela journalen.

Reglerna i Stockholms läns landsting, kan du läsa om här.

TSH-prov och referensintervall

Det finns en diskussion om vilket det bästa referensintervallet för S-TSH (i fortsättningen kallat TSH) är. Vissa hävdar att värden över 2,0 indikerar förvarning om hypotyeros, eller kanske till och med innebär en mild hypotyreos. Fertilitetskliniker rekommenderar värden för TSH på max 1,5 för att ha så gynnsamma förutsättningar som möjligt för graviditet. För några år sedan sänktes det övre referensvärdet för TSH från ca 5,0 till ca 3,5. Nu håller det på att sänkas ytterligare - till 2,5 för den milda hypotyrosen. (Det exakta värdet varierar lite, beroende på analysmetod).

Enligt en finsk allmänläkare som höll föredrag på Sköldkörtelföreningen våren 2008, och som är väldigt engagerad i sköldkörtelproblem, har varje individ ”sitt” referensintervall för TSH. Man mår tydligen olika bra på en och samma TSH-nivå.

Därutöver tillkommer mätningsproblemen. Det är viktigt att mäta på samma premisser varje gång, så att ens egna provsvar blir jämförbara med varandra. Några praktiska tips är därför:

• Det kan vara bra att alltid undvika kaffe innan man tar provet, eftersom kaffe påverkar TSH-värdet.
  

• Som redan diagnosticerad, ska man också tänka på att göra likadant med tabletterna inför varje mätning. Det enklaste, och av många läkare rekommenderat förhållningssätt, är att vänta med dagens tablettintag tills efter blodprovet. Men jag vet också patienter som istället alltid tar tabletten innan provet och det går också bra enligt dem. Huvudsaken är att man gör likadant varje gång.
  

• Om läkarvetenskapen fick bestämma exakt vilken tid på dygnet blodprovet skulle tas, skulle de välja kl 10.00 (under förutsättning att det är förmiddag för kroppen då). Då är tydligen TSH-värdet som mest stabilt och jämförbart mellan olika dygn.

För den som analyserar varför ett TSH-värdet har ändrat sig sedan förra mätningen är det även viktigt att identifiera mer långsiktiga åtgärder som påverkar ämnesomsättningen och/eller sköldkörtelfunktionen, som t ex: kosthållningen (exempelvis extrem bantning), rökning, östrogentillskott respektive Litiumbehandling, och genomsnittlig motionsnivå. Utöver detta behöver man även tänka på att en infektion också kan påverka TSH-värdet.

Det finns många faktorer som behöver tas med i bedömningen av ett TSH-provsvar, således.

Läs gärna även den av specialist faktagranskade texten i Sköldkörtelboken.

Läkarens facit

Det kanske kan vara bra inför läkarbesöket, att veta vilka symtom en påläst - men kanske inte så erfaren - doktor kopplar ihop med hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln mm). Här är den listan.

Vanliga symtom vid hypotyreos:

• Trötthet, nedsatt fysisk ork
• Långsam tankeverksamhet
• Frusenhet
• Torr hud
• Svullen i ansiktet
• Muskel- och ledvärk
• Förstoppning
• Viktuppgång
• Minskad sexlust.
  

Dessutom:

• Dålig hårkvalitet
• Heshet
• Långsam puls (bradykardi)
• Låg temp (hypotermi)
• Nedsatt fertilitet (hos kvinnor)
• Höga blodfetter (hyperlipidimi)
• Blodbrist (anemi på grund av för lite järn och/eller för lite b12-vitamin)
• Psykiska symtom.
  

(Fritt översatt från vårdinstruktionssidan viss.nu).

I amerikansk litteratur, skriven av läkare, stårt det att minst 60 symtom kan kopplas ihop med sköldkörteln. Därför är det inte så konstigt om man anger ett symtom för läkaren som denna/denne inte kopplar ihop med sköldkörteln. Dock kanske man kan hoppas på att ovanstående lista innehåller de vanligaste symtomen.

Det finns några symtom, som enligt min erfarenhet av böcker och medpatienter, bör läggas till på listan: svamp (candida), rikliga månadsblödningar (hos kvinnor), diabetes (båda typerna) och lågt blodtryck/yrsel (mild hypotyreos). Man säger ibland att "lågt blodtryck går i släkten". Jag skulle vilja ändra det uttrycket till att "sköldkörtelproblem går i släkten". Utöver hypotyreos, är de alternativa förklaringarna till lågt blodtryck "undernäring" respektive "mycket allvarligt sjuk"....

Nedstämd?

Allvarlig brist på sköldkörtelhormon leder till depression, men redan en mild grad av hypotyreos kan leda till nedstämdhet. Symtomen kan vara andra än att man känner sig deprimerad. Ett vanligt symtom är t. ex. problem med sömnen.

Psykiatrin har inkluderat sköldkörtelblodprov i patientutredningarna, eftersom vi med hypotyreos är överrepresenterade bland deras patienter, och därför kan det bli psykiatern som först upptäcker att man har hypotyreos. Behandling med sköldkörtelhormon bidrar, hos en underfunktionspatient, till att (bl a.) de psykiska besvären lättar. Även allmänläkare ska kunna se sambandet mellan depression och bristande sköldkörtelfunktion, om man t ex. söker hjälp för diffusa psykiska problem, men det verkar (enligt medpatienterna) som om allmänläkarna inte alltid tänker på det av sig själva och vi patienter kan därför behöva be om ett sköldkörtelprov.

Därtill finns alla som lider av mildare former av nedstämdhet och som inte ens söker för det. För den här – kanske största - gruppen finns trösten att när hypotyreosen väl har blivit upptäckt, kan dimman lätta med hjälp av hormontillskott.

Närliggande problem som kan leda till nedstämdhet, och som dessutom indirekt kan bero på bristande sköldkörtelfunktion är t. ex: b12-brist, för lågt kolesterolvärde och järnbrist.

Om man känner sig nedstämd utan att ha en naturlig förklaring till det, är det därför ett bra tips att gå till en allmänläkare och försöka få ta ett blodprov som innehåller kontroll av sköldkörtelfunktionen, samt helst även: b12, homocystein, kolesterol, ferritin och hb. Om man mer sämre än så psykiskt, ska man försöka hitta en psykiatriskt kunnig allmänläkare eller söka direkt hos psykiatrin - om det går. I Stockholm, år 2009, kan man söka till psykvården direkt, utan remiss.

Autoimmun inflammation - syns den?

En sak som jag funderar på är om den autoimmuna inflammationen (som leder till underfunktion) i sig kan föra med sig några symtom?

När man som underfunktionspatient höjer medicindosen till en bra nivå och det har gått ytterligare en tid så blir man frisk, enligt läkarna. Enligt den mest pessimistiska boken jag läst kunde kanske en del minnesproblem bli bestående, men i övrigt borde symtomen gå tillbaka.

Det finns många av oss patienter som inte håller med. Även bland dem som ätit medicin i åratal och finjusterat dosen efter konstens alla regler. Svullnader som kommer och går, huvudvärk som kommer och går, och så vidare..... Trots bra värden på sköldkörtelhormon i blodet.

- Vad beror det på?

De med bortopererad sköldkörtelcancer, mår de kanske lite bättre på bara Levaxin än vad vi autoimmuna patienter gör? Ja, kanske. Har du någon jämförelse att dela med dig av?

- Behöver vi lite Lio (t3) också och inte bara Levaxin (t4)? AT (svinsköldkörtelextrakt), kanske?

En del av oss vittnar om stora förbättringar med dessa mediciner, men en del av oss tyckte inte att det blev bättre trots ihärdiga försök.

- Omsättningsförmåga till fritt t3 på cellnivå kanske är nedsatt?

I det här ämnet skrivs det böcker, amerikaner forskar i ämnet, nya provtagningsmetoder är på gång, men ännu verkar inga säkra svar finnas.

Därför funderar jag även på frågan om den autoimmuna inflammationen som sådan kan ge symtom.... Har du några tankar om det?

Ofta förkyld?

Om du har flera av följande symtom:

1. Återkommande förkylningar, halsont, hosta
2. Återkommande svampinfektioner
3. Lågt blodtryck
4. Långsam morgonpuls (t ex. 60 slag)
5. Lågt blodtryck för sin ålder (yrsel)
6. Låg morgontemperatur (max 36.5 grader de dagar man är frisk och inte har naturlig höjning på grund av ev. månadscykel).

Då är det bra att gå och kolla sköldkörtelvärdena. Det gör man genom att gå till en allmänläkare och be om ett enkelt blodprov. Läkaren ska även: kolla blodtryck, lyssna på ditt hjärta, samt även kryssa för blodsocker, ferritin (järn) och "hb" på labbremissen.

Enligt läkaren Stephen Langer (se litterurtips i högermenyn) lider 40% av den vuxna amerikanska befolkningen av underfunktion i sköldkörteln. De flesta är odiagnosticerade....

Lio

En del patienter som har ätit Levaxin (”t4”) en tid och ändå inte har fått upp tillräcklig hormonnivå i kroppen, mår bättre om man kompletterar Levaxinbehandlingen med så kallad t3-medicin. I Sverige heter t3-medicinen Liothyronin, ofta kallad ”Lio”.

Lio har den nackdelen att den har en kortare verkningstid än Levaxin; man behöver oftast ta små tablettdelar flera gånger per dag och vara extra noga med klockslagen för intagen. Men fördelen kan vara ökad energi och piggare "hjärna" (kognitiva funktioner) mm. Det finns dock mer att tänka på. Följande punkter finns nämnda på fass.se:

• ”Liothyronin ska inte användas av personer som har nedsatt funktion av binjurar och hypofysframlob.
  
• Liothyronin innehåller laktos, vilket kan vara av betydelse för personer med laktosintolerans.
  
• Erfarenhet av behandling med Liothyronin under graviditet är begränsad. Fördelar med behandling under graviditet ska vägas mot eventuella risker. Rådgör med läkare innan du använder Liothyronin under graviditet.
  
• Liothyronin passerar över i modersmjölk, men risk för påverkan på barnet synes osannolik. ”

Lio finns bara i 20-mikrogramstabletter enligt fass.se. Och enligt en annan läkemedelssajt har Lio ungefär fyra gånger så stor verkningsgrad som Levaxin. Levaxinet kan därför behöva sänkas när man börjar med Lio, även om man har underfunktionssymtom kvar när man börjar med Lio.

Enligt den amerikanske läkaren Ken Blanchard (se lästips i högermenyn) vore en optimal daglig medicinkombination ”98% t4 och 2% t3”, där t3-delen kompenserar för den t3-produktion som den friska sköldkörteln annars skulle ha producerat. Dessvärre finns inte den fördelningen i dagens svenska tablettutbud. Men det kanske kommer?

Hur man äter sköldkörtelmedicin

Vid kronisk underfunktion äter man normalt sett en skölkörtelhormontablett, t ex. Levaxin, varje dag under resten av ditt liv. De flesta tar sin Levaxintablett på morgonen, helst på fastande mage, minst en halvtimme innan frukost. Det går också bra att äta frukost i samband med tablettintaget men i så fall är det viktigt att äta en liknande frukost i samband med tablettintaget varje dag, så att det finns en god chans till korrekt dosinställning.

Det kan vara lättast att äta Levaxintabletten vid ungefär samma tidpunkt varje dag, för att alls komma ihåg att ta dagens tablett. En del av oss patienter märker framåt kvällen om vi glömt att ta tabletten på morgonen och då ska man förstås äta den bortglömda tabletten.

Slutligen finns det personer som tar halva dosen på morgonen och halva på kvällen, för att de känner att de mår bäst av det.

Effekten av Levaxin kan minskas om det tas samtidigt med vissa andra läkemedel. Åtminstone dessa mediciner har påverkan:

• Blodfettsänkande medicin (vänta minst fyra timmar)
• Medel mot järnbrist (vänta två timmar)
• Läkemedel mot halsbränna och sura uppstötningar (vänta två timmar)
• Läkemedel mot kalkbrist (vänta två timmar).

Effekten av andra läkemedel kan påverkas av Levaxin. Det gäller:

• Digitalis, som används vid exempelvis hjärtflimmer (vänta två timmar).
• B12-tillskott (vänta några timmar).

Rådgör med doktorn om samverkan mellan mediciner. Glöm inte att även nämna eventuella hälsokostpreparat som du tar. Antidepressiva mediciner, litium, hjärtmediciner och östrogen är extra viktiga att ta upp.

Viktigt att ha koll på sina sköldkörtelvärden under graviditeten

Om man har hypotyreos när man blir gravid ska man se till att TSH inte överstiger 2.0 under graviditeten, enligt vårdinstruktionen till allmänläkare (se viss.nu). Vidare behöver blodprov tas var 6:e-8:e vecka och det är ofta aktuellt med höjning av den Levaxindosen man hade innan graviditeten startade. Höjning ska göras med 25% av den dos man äter, tills TSH ligger på (maximalt) 2.0 fyra veckor efter senaste höjning. (När man ändrar Levaxindosen behöver med andra ord blodprov tas var fjärde vecka).

Om man misstänker hypotyreos men ännu inte är diagnosticerad, ska man med hjälp av blodprov se till att få värdet på både TSH och ”T4 fritt” kontrollerat. TSH sjunker normalt sett i början av graviditeten och blir därför inte tillräckligt utslagsgivande. Därför behöver även T4 fritt bevakas för att få helhetsbilden.

Om TSH ligger i övre halvan av sitt referensintervall ska man följa upp med nytt blodprov snart igen, där även värdet på TPO-antikroppar (TPO-ak) ska ingå. Om TSH fortfarande ligger över 2.0 och TPO-ak är förhöjt ska man börja äta 50 mikrogram Levaxin dagligen. Om TPO-ak inte är förhöjt ska man ta nytt prov efter fyra veckor.

Om TSH ligger över sitt referensintervall (t ex över 2,5) ska man börja med Levaxin direkt. Om man dessutom har förhöjt TPO-ak så är det en indikation på att man behöver tillskott av sköldkörtelhormon under resten av sitt liv. Läs gärna mer om ”hypotyreos till följd av autoimmun inflammation” på den här sajten, samt följ länkarna i högermenyn.

Det är läkaren på mödravårdscentralen som har ansvaret för behandling av en gravid hypotyreospatient, i samarbete med endokrinolog (specialist) eller sköldkörtelkunnig allmänläkare.

När barnet är fött behöver nytt sköldkörtelblodprov på mamman tas och Levaxinet eventuellt sättas ut. Barnets sköldkörtelvärden rutinkontrolleras inom några dagar efter födseln.

Hashimoto och autoimmun inflammation

Den underfunktion i sköldkörteln som är allra vanligast benämns ofta ”Hashimoto” efter den japan - doktor Hakaru Hashimoto - som var först med att publicera upptäckten av sjukdomen, år 1912. Hashimoto kopplade ihop de diffusa symtomen med förstorad sköldkörtel (struma). Numera används begreppet Hashimoto vid autoimmun sköldkörtel- inflammation även utan att sköldkörteln är förstorad.

Förenklat uttryckt kan man säga att orsaken till den kroniska inflammationen är att kroppen har reagerat med antikroppar mot sköldkörteln. Varför kroppen utvecklar antikroppar är inte fullt klarlagt, men det är vetenskapligt bevisat att det finns en ärftlighetsfaktor inblandad. Stigande ålder, samt hormonförändringar i samband med pubertet, graviditet och klimakterium utgör risk för att hypotyreosen (som är sjukdomen till följd av för lite sköldkörtelhormon i kroppen) utvecklas och att man därmed känner sig successivt sjukare.

.

Antikropparna bryter successivt ned sköldkörtelvävnaden ("folliklarna") och på lång sikt förtvinar till slut hela sköldkörteln, även om den under mellantiden kan ha varit förstorad. Under tiden har man antingen över- eller underfunktion, där underfunktion är vanligast. Hos en och samma person kan sjukdomen, enligt boken ”Sköldkörteln och dess sjukdomar” av Hans Lemker, först förekomma som överfunktion för att därefter utvecklas till underfunktion.

Inflammationen som sådan går inte att bota, men däremot diskuteras det om intensiteten i den kan påverkas av att man tillsätter sköldkörtelhormon. Medicineringen är i vilket fall en livslång ersättning för det (eller de, beroende på val av medicin) hormon sköldkörteln annars skulle ha producerat.

Hur mycket Levaxin kommer jag att äta?

För den som nyligen har startat med Levaxin kan det vara bra att veta att en vanlig dos när upptrappningen är klar är knappt två mikrogram per kilo kroppsvikt, exempelvis 150 mikrogram om man väger 75 kilo. Sjukvården brukar räkna 1,5 mikrogram per kilo kroppsvikt. Det beror på att en lite för hög dos är mer riskabel än en lite för låg, sett ur strikt medicinsk synvinkel.

Precis vilken dos du behöver beror på:

Hur mycket sköldkörtelfunktion du har kvar. Exempel: vid autoimmun inflammation förstörs sköldkörteln successivt.

• Ju mer man väger, desto mer Levaxin.
  
• Ju mer fibrer i kosten, desto mer Levaxin.
  
• Hur bra ens tarm är på att ta upp ämnen ur födan.
  
• Ju mer motion (över tiden), desto mer Levaxin.
  
• Ju kallare klimat man lever i, desto mer Levaxin.
  
• Om man äter någon medicin som ”krockar” med Levaxinet. Litium och östrogen ökar (troligen) behovet av Levaxin.
  
• Om man ska ha extra nedpressat TSH-värde för att motverka att en sköldkörtelcancer som man tidigare haft återkommer.
  
• Och sist, men inte minst: den dos man själv känner att man mår bra av.

Det spelar sannolikt även roll för slutdosens storlek om man äter mat samtidigt med tabletten, eller inte. Även ålder spelar viss roll - när man börjar bli riktigt gammal minskar eventuellt behovet av Levaxin.
Ovanstående lista innebär också att man inte kan jämföra medicindoser med andra patienter rakt av. Vi patienter är dessutom olika: en del mår bäst med ett TSH på ungefär 1,0. Andra vill ligga med ett lite högre TSH och slutligen finns det en grupp som mår bäst om TSH är nära noll.
Om du vill ha den här informationen, och annan information, i din egen bokhylla, föreslår jag att du köper Sköldkörtelboken. Den är faktagranskad av en specialist. För mer information om var man kan köpa boken, klicka här.

Rökning

Om man röker och samtidigt har dålig ämnesomsättning, så behöver man - även av det skälet - sluta röka. Rökning påverkar sköldkörteln som organ negativt.

- Men visst ökar rökning ämnesomsättningen?

Jo, det är också sant - åtminstone på kort sikt, men det finns mer hälsosamma sätt att gynna ämnesomsättningen än rökning. T. ex. genom ordentliga måltider, motion, yoga och hormontillskott.

.

Det finns även indirekta skäl att sluta röka eftersom många sköldkörtelpatienter har problem med infektioner, andning respektive tryck i halsen - alla dessa små eller stora problem blir också värre av rökning.

.

Det går att sluta röka, tro mig, även om man röker ett paket om dagen eller liknande. Sluta genom att inte ta morgoncigaretten. Ta inte nästa heller och beröm dig själv när du klarat av en hel dag. Efter tre dagar kan du tänka "nu har nikotinberoendet släppt" och berömma dig för det. Sen upptäcker du friheten; att slippa tänka på att köpa cigaretter, ha med cigaretter och planera när och var du ska röka. Det är underbart! För att inte tala om den fantastiska upplevelsen att få tillbaka smaklökarnas förmåga och kunna njuta fullt ut av den goda maten. Men det bästa av allt är att du räddar livet på dig själv....

.

Om du ändå inte är tillräckligt övertygad, har du möjlighet läsa mer på Mary Shomons hemsida, som du hittar här. Kör översättning av den webbsidan med hjälp av Googles språkverktyg, om du behöver.